När jag gick på skrivarlinjerna på Skurup och Nordiska folkhögskolan skrev jag samtidsnoveller. Några av dem skickade jag in till ett förlag men fick nej. Ungefär samtidigt började jag släktforska tillsammans med min mamma. Då fick jag läsa min mammas farmors journaler från när hon var inlagd på ett mentalsjukhus. ›Det här ska jag skriva om när jag blir en riktig författare‹, brukade jag säga. Men till slut blev jag trött på att säga så. Jag tänkte att jag får väl ta och skriva den där boken nu istället. Det var skitläskigt till en början. Kan man göra så, tänkte jag först. Det kändes konstigt att debutera med en historisk roman. Jag hade en bild av att en debutroman oftast var samtidsskildring eller en uppväxtberättelse.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in