En kväll för femton år sedan, kanske mer, stod Anders Roslund på Västerbron i Stockholm. Sex år tidigare hade han bett en vän att rekommendera den bästa tänkbara terapeuten och i sex år hade sedan de två, terapeuten och han, suttit mittemot varandra under samtal efter samtal. Tills hon en dag hade sagt: »Anders, jag vill inte jobba mer med dig. Jag kommer inte åt dig.«
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in