»När jag började på Skrivarlinjen på Skurup hade jag faktiskt inte skrivit särskilt mycket. Mest dikter som var fyra rader långa. Det var nästan lika mycket ett sätt att komma undan ett jobb jag inte ville ha, som ett tillfälle att få ägna mig åt skrivandet. Framförallt handlade skrivarlinjen om att få ett sammanhang, ett sätt att få träffa andra som skrev och som också tyckte att det var helt okej att ägna sig åt skrivande. Det var det ena – sammanhanget – och det andra var helt enkelt tiden jag fick. Tid att skriva.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2018-09-19 och uppdaterad 2026-03-23 Artikeln är skriven av Johanna Wiman.