Majgull Axelsson

I februari slutade Majgull Axelsson skriva. Eller gick ner i vila i alla fall. Hon hade fyllt 65, var pensionär och skulle få pengar ändå varje månad. Men efter en vecka var hon igång igen. – Vad skulle jag göra med mig själv om jag inte skrev?

Eftermiddagens första författartips rusar emot oss genom den öppna dörren när vi närmar oss Lidingövillan. Irish Glen of Imaal-terriern Molly hoppar och skäller. På Irland används hundrasen till att jaga grävling, berättar Majgull Axelsson. Molly jagar mest efter våra svällande köpebullar på det lilla soffbordet när vi sätter oss för att göra intervjun i vardagsrummet. Och när vi ätit upp kanelbullarna far hon runt efter pärlsockersmulorna, innan hon lägger sig tillrätta under bordet. Förutom att hon kan stå på bakbenen, sitta fint, ligga död och stjäla uppmärksamhet är hon nödvändig för Majgull Axelssons skrivande.

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2018-09-19 och uppdaterad 2018-10-2 Artikeln är skriven av .

Läs vidare