jag konstruerar en räls utan slut
byggd av inälvorna från en formlös meteorit
den har burits i min mors osvikliga armar
sen den första broöppningen
över drömkodens osynliga älv
jag låter mitt frånkopplade öga sväva
längs rälsens spirande spår
blicken riktad
mot en skimrande hägring:
en ring av tyngdlöst stål
den drar till sig det knarrande tvivlet
från jordens rotation
fyller de pulserande bergens lungor
med empati för den tomma rymden
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2018-10-22 och uppdaterad 2026-01-28 Artikeln är skriven av Mats Söderlund.