Det gäller att känna sina svagheter! Och jag älskar ju detta, att liksom skruva runt meningen till oigenkännligheten bara för skojs skull — en lustig metafor? Vad som helst kan tillåtas hända mellan två tankestreck! Eller hur! Och hur många utropstecken som helst! — för att sedan liksom fortsätta tåga på. Det finns väl ett element av sport i det, jag menar, hur långa meningar pallar jag själv med? Hur lång kan jag sträcka denna ton, och när måste kompet komma in? Punkten, rytmen, avslutet!
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerades 4 september 2019. Artikeln är skriven av Olivia Bergdahl.
- Mer:
- Dagbok
- En roman blir till