»Är det genialt?!«

Det kommer en dag då författaren sätter sin sista punkt, då författaren skickar sina 400 000 tecken och sin själ till ­förläggaren. Sedan börjar en plågsam väntan.

Det finns ingenting mer högtidligt i ett skrivande liv än när man bestämmer sig för att det är färdigt. Den där sista punkten sätts i den där sista meningen. Man skriver: »Den som blir hjälten blir saga, blir vad som helst, blir friheten. Och jag skjuter.« Man drabbas av den stora tveksamheten. »Och jag skjuter.«? Ska det verkligen vara det? » jag skjuter.« är väl rimligtvis bättre? Och? Så? Och? Så? Så. Så har man skrivit det. Herregud, tänker man. Nu ska det bara gås igenom en sista gång.

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2020-10-19 och uppdaterad 2026-01-28 Artikeln är skriven av .