Jenny Aschenbrenner om att hitta tonen

Precisa detaljer och en osäkerhet som osäkrar ­texten. Så fann Jenny Aschenbrenner tonträffen som kunde ­skildra en laddad plats – och ett begravet förflutet.

Du har skrivit Den enda vägen är upp, baby har flera tidsplan och perspektiv, vart och ett med sin egen ton. Det första som möter läsaren är ett slags »vi« som berättar om »backen framför hyreshöghusen – dom där det luktar piss i trappuppgångarna och där Kim bor, hans pappa är alkis, eller var en alkis tills en kickers (Cillas storasyrras kille Jonas kompis Matte) råkade sparka ihjäl honom«. Vilken funktion fyller perspektivet?

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2025-01-10 och uppdaterad 2026-01-28 Artikeln är skriven av .