Året med Författarskolan är över och har ersatts av en klassisk post-activity blues. En omtumlande mix av vemod, tacksamhet, trötthet och hur-ska-jag-kunna-sammanfatta-allt-det-här-känsla. Behöver jag ens säga den uppenbara repliken: allt gick så snabbt. Nu ska jag vingla ut på egen hand och få texter skrivna framöver, utan stränga deadlines och inspirerande helger i Karis. Och den vanliga vardagen framstår som så vanlig i jämförelse. Förutsägbar. Dessutom börjar kvällarna bli mörka. Fåglarna sitter tysta i träden, ruggar och bidar sin tid.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerades 29 september 2026. Artikeln är skriven av Emma Zetterholm Kling.
- Mer:
- Dagbok
- Resan mot romanen
Läs vidare
- Emmas dagbok, del 8: »Fem dygn i pyjamas och ett kilo smågodis«
- Emmas dagbok, del 3: Skrivkrampens fallskärmsleende
- Emmas dagbok, del 5: »Ett instinktivt motstånd mot att prata om min textvärld«
- Emmas dagbok, del 1: »Skriv som ett litet djur«
- Emmas dagbok, del 6: »Det vore fint att kunna dansa ändå«